Publikvärdens värld - Malmö FF

Den gångna veckan har det blivit ganska mycket hockey. Jag var själv en del av hockeyfolket under min uppväxt. Så gott som varenda hemmamatch med idolerna Tyringe Hockey följde jag på plats i Tyrs Hov. De senaste 10-15 åren har det dock gått väldigt lång mellan ishallsbesöken. I måndags var det dags för ett av dessa numera väldigt sällsynta tillfällen (MIF-Skellefteå). Det är inte mycket som har förändrats sedan min tid på Tyringes hemmamatcher. Malmö Isstadion bjöd på intro med hög musik, rök och ljus. Det var folk som kom och gick och verkade mer intresserade av maten och drickan än av matchen. Det spelades musik så fort tillfälle gavs och utvisade spelare i motståndarlaget hånades med för ändamålet lämpligt musikval. Jag drömde mig tillbaka till Tyrs Hov och eleganternas entré till Survivors "Eye of the tiger". Då spelades det "Snickeboa" för att ackompanjera utvisade motståndares väg mot båset och gjorde, gud förbjude, motståndarna mål spelades "Ja låt dom bara gå på, vi klarar oss nog ändå...". Det var tider det!

Så igår var det dags för mig själv att spela mitt livs första hockeymatch! Visst, jag har åkt skridskor förr och visst jag spelade mycket landhockey på gatan som ung, men det här var nåt helt annat. Det var full utrustning, nedsläckt hall och ljus och ljud vid mål och en galen speaker som höjde stämningen. Som tur var visade det sig att jag var en av de minst dåliga av deltagarna i detta event, så det gällde bara att försöka hålla ett okej tempo på skridskorna så gick det att göra lite som man ville med mina stackars arbetskamrater. På något sätt lyckades jag göra matchens snyggaste mål. Efter en inbrytnig från vänsterkanten fintade jag målvakten och sprätte upp pucken i det närmsta krysset med en backhand.